SFdiaries

United States Of America om 5 dagar. . .
Jag försöker nu varje dag att förstå att de här verkligen händer,
dock blir de bara svårare för var dag som går, lång väntan gör de overkligt!

Som jag sa i de förra inlägget är de mest kaos nu och jag antar att de är för att jag känner mig frustrerande över att de är känns så långt borta trots de få dagar som är kvar!
Jag kan nog föreställa mig landet, som i alla filmer verkar både skrämmande och helt FANTASTISKT, människorna, språket som jag bara älskar, maten, shoppingen osv.
Men att det ska bli mitt liv, att jag själv ska få uppleva allt de där är det jag inte förstår.  Jag kan bara ana pirret i magen när man går in för landning och får se skyskraporna och kliver ur planet på JFK flygplats! nästan så jag känner det nu vid bara tanken!

Mina känslor har dock kommit i olika stadier, de har inte alltid varit kaos!
Gissa om jag skrek av glädje när det blev klart med min värdfamilj, jag hade nog kunnat ta första bästa flyg och påbörja mitt år samma dag! sen gick de flera dagar då jag bara gick på tårna av upphetsning och knappt kunde sova eller tänka på annat!
Sen blev de lugnt ett tag, då kom ambassadbesöket och alla papper!
Det var minst sagt intressant, en galen säkerhetskontroll och lite verklighet, äntligen!!
Och efter de har de varit lugnt igen. . . 
Då dyker visumet upp, det blev dags att växla pengar och fixa internationellt körkort, vilket väkte upp mig lite i min väntan!

Nu är de som sagt bara några dagar kvar och packningen går långsamt, 
Men vad tar man med sig när man har maxvikt på väskor och ska vara borta i ett år där dollarn är låg?
Jag har bestämt mig för mina favoritplagg och de absolut viktigaste man kan behöva! vad de nu är?

---

---