SFdiaries

flygresan var lång.
mycket tårar, varmt, trångt, italienare, alkohol, brände tungan på maten o ingen sömn.
mellanlandade i london, skänkte en tanke till Emma som numera är bosatt där
annars var de bara stress, hade ca 50 min på mig att ta mig till nästa flyg med
säkerhetskontrollen som tog sin tid. kom fram svettig till gaten som var fullpackad
med buisnessgubbar.

väl på nästa flyg var jag fruktansvärt trött och lyckades slappna av tillräckligt
för att somna till och vaknar sen upp ännu tröttare och totalt förvirrad.

kliver av på arlanda och börja gråta av förtvivlan.
känner mig som ett tjurigt barn, och vägrar prata svenska.
möter upp malin och börjar gråta igen.

sen en busstur in till stockholm city, fylld med flashbacks...
ganska skönt men totalt overkligt.

Stockholm i mitt hjärta sannerligen.
alla dessa vackra människor, stil, byggnaderna, luften,
bara känslan av att va i hjärtat igen.
med tanke på den jobbiga resan med alla tårar
och krocken i sinnet när man återvänder efter ett år.
så mådde jag bra för första gången när jag klev
av bussen, satt på tunnelbanan o bosatte mig
på östermalm hos Malin.

men tro mig. jag förstår fortfarande ingenting.
vart är jag igentligen?
ska jag stanna här?
har jag semester?
drömmer jag?
har jag varit i usa i ett år?

jag har dessutom en galen jetlag just nu.
känner mig sjuk, ont i hela kroppen, hjärnan
har fått spratt, trött som en zombie och vilsen.




SF