SFdiaries

"Faktum var att jag hade blivit beroende av honom och
nu när hans uppmärksamhet börjat falna drabbades jag av de givna
följderna. Beroende är kännetäcknet på alla förälskelser av typen vild och
förblindad passion. Det börjar med att man får något av föremålet för sin dyrkan.
nämligen en berusande, hallucinogen dos av något som man aldrig ens har vågat
erkänna att man önskat sig. en känslomässig speedball kanske en bedövande kärlek
och eggande spänning. Snart början man få behov av den där intensiva uppmärksamheten,
blir lika hungrig och besatt som vilken knarkare som helst.
När man inte får sin drog blir man snabbt sjuk och galen av abstinens.
För att inte tala om hur förbittrad man blir på langaren som uppmuntrade beroendet
i början men nu vägrar att förse en med mer av det goda... trots att man vet att han har
en gömma nånstans, för helvete, han har ju gett bort de gratis hela tiden!.
I nästa fas sitter man utmärglad och darrar i en vrå och vet inget annat än att
man skulle kunna sälja sin själ eller stjäla från grannarna bara för att få de där
en gång till. under tiden har föremålet för ens dyrkan blivit avskräckt.
Han tittar på en som om han aldrig hade sett en förut och absolut inte
älskat en med upphöjd passion. Det ironiska är att man knappast
kan klandra honom, vad har man blivit? jo, ett patetiskt vrak som inte ens
man själv känner igen.
och då är det kört, då har man nått slutmålet för den vilda och förblindade passionen."
[UR BOKEN:  Lyckan, Kärlek och Meningen med Livet]


Jag känner på något sätt igen mig i en del,
det är så otroligt lätt att bli förblindad av kärlek.
Jag lämnade Sverige med en kärlek i mitt hjärta.
kom hit och försökte vara stark och glömma.
Saknaden och tankar tog över varje minut.
Efter några månader utvecklades en ny vänskap som
hjälpte mig att släppa taget lite men inte glömma.
Den blev min drog. min hjälp. som alltid var tillgänglig.
Tills jag fick ett wakeupcall. Det finns inga lovord om någons närvaro.
Men man kan inte lita på att någon alltid finns där
på det sättet vi har tänkt oss.
Man ska vara självständig och tro på en själv istället.
Man har för lätt att förblindat ta saker och människor för givet.
Att inte ta för givet är en lika stor konst som att leva en dag i taget.
Men hur nära jag än kommer beroendet så lyckas jag skuffa
undan det innan jag fastnar.
Men det är inte alltid lätt att vara klok när hjärtat slår
hårdare än hjärnans råd.

SF